Att skriva streckkod
Det finns många bra metoder att skriva eller trycka streckkoder. De vanligaste är:
- Med etikettskrivare på etikett med med direkttermo eller termotransferteknik
- Med laserskrivare på vanligt skrivarpapper
- Med industriella bläckstråleskrivare direkt på produkt, förpackning eller på kartong
- Med konventionella trycktekniker där streckkoden utgör en del av förpackningens dekor
Lite ovanligare metoder är:
- Genom etsning på materialet
- Genom gravering
- Genom fotografisk belysning och framkallning av emulsionsbelagda material
De metoder som lämpar sig bäst när man har variabla data och vill få fram streckkoden snabbt är termo-/termotransferskrivare, bläckstråle och i viss mån laserskrivare.
I industriella sammanhang används nästa uteslutande de 2 första metoderna.
Utskrift med termo-/termotransferskrivare
Principiellt kan man se en etikettskrivare som plåt- eller plastburk med lite elektronik, hållare för etikettrullen, motor och valsar för frammatning av etiketter samt ett termoskrivhuvud.
Vanligast är ett skrivhuvudet är 4 tum brett, men det finns bredare. Det finns 8 eller 12 små värmepunkter per mm. Skrivarens elektronik och program styr tillförseln av spänning individuellt till varje värmepunkt. Varm punkt ger svärta – kall punkt påverkar ej och etiketten förblir vit. 8 dots/mm ger 200 DPI och 12 dots/mm ger 300 DPI.
Troligen är mer cirka 90 % av alla installerade etikettskrivare bestyckade med 8 dots skrivhuvuden.
Skillnaden mellan direttermo och termotransfer är att med direkttermo värmer skrivhuvudet direkt på ett ytbehandlat/bestruket etikettmaterial. Med termotransfer värmer skrivhuvudet mot en film där färgpigmentet finns. En varm punkt innebär att färgpigmentet överförs från filmen till etikettmaterialet.
Eftersom man vid direkttermo inte använder transferfilm har man i skrivare för enbart direkttermoutskrift tagit bort hållar och frammatningdetaljer, varför dessa är något billigare i inköp.
I en termotransfer-skrivare kan man trycka såväl direkttermo som termotransfer.
Etikettmaterial för direkttermo är nästan alltid papper som bestrukits. Kostnaden per utskriven etikett är något lägre än för termotransfer, då man inte har någon kostnad för transferfilmen. Livslängden/läsbarheten på en direkttermoetikett är begränsad då materialet färgförändras genom åldring men framför allt om den exponeras för ljus, värme eller fukt.
För termotransferskrivare finns ett stort utbud av etikettmaterial. Utöver papper i olika kvaliteter även syntetmaterial avsedda att klara olika miljöexpoenringar som exempel – hög värme, solljus, fukt, lösningsmedel, lång tid i frysmiljö. En pappersetikett för termotransferskrift är ofta billigare än motsvarande etikett för direkttermo beroende på att ytbehandlingen för direkttermo också har ett pris. Däremot kan priset på etiketter i syntetmaterial variera från lågt till högt – allt beroende på vilka krav materialet ska uppfylla.
Skrivare för termo- & termotransfersutskrift
Resultatet av en utskrift ska ,i stort, bli detsamma oavsett vilken skrivare man använder. Tillverkarna av skrivare har använt samma standarder för hur streckkoder ska se ut. Med blotta ögat kan man dock se om skrivaren har ett skrivhuvud med 8 eller 12 dot/mm.
Det kan finnas en liten skillnad i kontrast mellan utskrift från en enkel och mer avancerad skrivare, när båda är nya. Om man tittar på en serie utskrifter ser man ofta att den dyrare skrivaren har utskriften på samma plats medan billigare har större toleranser. Detta beror på skillnader i den styrelektronik och de stegmotorer som används för frammatning av etiketterna.
När man väljer etikettskrivare är det naturligtvis viktigt att den ska kunna skriva den storlek på etiketter man behöver och har rätt upplösning (antal dot/mm på skrivhuvudet).
Därefter bör man beakta ett antal driftstekniska parametrar.
- Hur många etiketter ska skrivas ut per tidsenhet – timmar/dag/vecka/år. Ju större antal etiketter per tidsenhet desto mer kvalificerad skrivare krävs.
- Hur många etiketter per rulle – varje rullbyte innebär ett driftavbrott. Vill man undvika alltför frekventa rullbyten bör skrivaren kunna hantera stora ”stora” rullar. Ju större/tyngre rullar desto kraftigare motorer och mekanik behövs.
- Ska etiketterna dispenseras? D.v.s. skrivaren skiljer etiketten från bärbanan och rullar upp tom bärbana/skyddspapper internt i skrivaren.
- Miljöfaktorer i skruvarens arbetsmiljö – som damm, fukt, vibrationer, mm
- Kommunikationsgränssnitt som – USB – parallell – RS232 – TCP/IP – WiFi WLAN
- Enkelheten i integration med befintliga värdsystem – affärssystem – lagersystem – m.fl.
De mer avancerad skrivarna kan även ta emot digitala signaler från givare som triggar utskriften. Likaså finns möjligheter att ansluta en våg som ger variabla viktdata för utskrift på etiketten. Signallampor kan anslutas som indikerar att etikettrullen är slut eller att printern slutat fungera av annat skäl.
Om en otillräcklig skrivare bedöms kunna påverka produktiviteten i verksamhet bör snarare höja kraven på prestanda höjas i.st.f. att välja en som uppfyller minimikraven.
Etikettskrivare är verktyg. Erfarenhetsmässig vet de flesta av oss att vi sällan köpt för bra verktyg.
Hur man skapar layouter för etiketter och genererar utskrifter
Med layout en disposition av etikettens innehåll. Man bör veta vad som ska skrivas på etiketten och dessa ”fält ska placeras i förhållande till etiketten och till varandra. Exempel på ”fält” är:
- Bild – exempel logotype, varningssymboler, mm
- Textfält – med fast text – val av teckenfont och teckenstorlek
- Textfält – med variabel text – val av teckenfont och teckenstorlek
- Datafält – fasta data – streckkod eller klartext – val av streckkodssymbologi alternativt val av teckenfont och teckenstorlek
- Datafält – med variabla data – streckkod eller klartext – val av streckkodssymbologi alternativt val av teckenfont och teckenstorlek
Den här definitionen måst göras på ett eller annat sätt.
Om man ska skriva ut etiketter från en PC använder man ett etikettprogram. Ett exempel på sådant program är Intermec´s LabelShop Start som är ett kostnadsfritt fullt fungerande startprogram. Klicka på länken för att ladda ner:
I layoutprogrammet börjar man med att definiera etikettens storlek som sedan symboliskt visas på skärmen. Man har en rad ”verktyg” på menyn för text, streckkod, import av bildfiler, streck, figurer mm.
Man skriver text, matar in data för streckkod mm och resultaten dyker upp i etiketten på skärmen. Med musen kan man flytta runt för att få layouten som man vill ha den för att sedan spara den i ett bibliotek.
När man vill skriva ut plockar man upp layouten från biblioteket, väljer skrivare och anger antalet exemplar man vill ha. Därefter skrivs etiketten ut på etikettskrivaren.
Det finns naturligtvis mer funktionalitet och särskilt i betalversionerna av programmen LabelShop Ultra samt LabelShop PRO eller BARTENDER om man inte använder skrivare från Intermec.
Om man vill ha automatiska utskrifter från där data kommer från ett överordnat system som affärssystem, produktionssystem eller lagersystem är det enklast att använda en Intermec-skrivare och ett program, utvecklat i programspråket Fingerprint. Programmet beskriver etikettlayouten med dess olika fält och ligger lagrat i printerns minne. För utskrift behöver det överordnade systemet endast sända en dataseparerad ASCII-sträng innehållande variabla data.. Fingerprintprogrammet tar emot strängen ”stoppar in” data i de olika fälten varefter utskriften startar.
Skriva streckkod med laserskrivare
Det går alldeles utmärkt att skriva ut streckkoder på de flesta laserskrivare. Etiketter ligger på ark och är prismässigt förhållandevis dyra. Urvalet av etiketter för industriellt bruk starkt begränsat avseende storlekar och etikettmaterial för krävande miljöer.
Vid utskrift bör man helst skriva ett helt ark. Den höga värmen i laserskrivaren gör att porerna i pappret täpps till och tonern ligger ovanpå. Konsekvensen blir att utskriften ”smetar” och blir otydlig.
Tiden för utskrift är förhållandevis lång, vilket gör den mindre lämplig där snabba utskrifter krävs.
Arbetsmiljön för laserskrivare är normalt kontorsmiljö och där fungerar de bra. I kalla, fuktiga eller dammiga industrimiljöer har en kontorsskrivare inte optimal driftstillförlitlighet.
Laserskrivare kan inte dispensera etiketten från skyddspappret utan får manuellt skilja etiketten från skyddspappret. Är etiketterna individuella, med exempelvis serienummer, ökar risken för att etiketter sätts på fel produkt/förpackning.
Integrationen med överordnade system är oftast väsentligt svårare. Andra faktorer som bör beaktas är administrationen av ofta uppdaterade versioner av drivrutiner samt den korta livscykeln för kontorsmaskiner som laserskrivare.
Bläckstråleskrivare
Industriella bläckstråleskrivare skriver text och streckkod direkt på produkten eller förpackningen.
Det som ska märkas går på en transportbana. Vid printern fixeras avståndet mellan skrivytan och bläckmunstycket. Man använder bläck anpassat till det material skriften ska ske på.
Fördelarna med bläckstråleskrivare är bl.a. att man inte behöver något etikett, den är snabb och har hög driftsäkerhet (om man sköter underhållet).
Se upp med bakgrundsfärgen!
Läsning av streckkoder bygger på att man mäter kontrastförhållanden mellan svart och vitt. Om man använder annan bakgrundsfärg än vitt börjar man ”tumma” på toleranserna för läsbarheten.
Den vita bakgrunden är bäst, men det finns färger som fungerar bra och de som fungerar mindre bra.
Det är självklart att en svart streckkod på svart bakgrund inte fungerar. På röd bakgrund ser man med ögat streckkoden bra. Men för streckkodsläsaren, som analogt mäter ett värde på det reflekterade ljuset är skillnaden mellan svart och rött för liten.
Om det absolut måste finnas en färgar bakgrund – testa noga!
Osynliga streckkoder IR-koder
På handlingar som är kopplade till ekonomiska värden finns alltid risken för kopiering. Biljetter till evenemang, färdbevis, mm är exempel.
Att kopiera en vanlig svartvit kod i en kopiator går utmärkt. Ett sätt att minska risken för kopiering är att använda s.k. IR-koder. Streckkoden trycks med IR-känslig färg på svart botten.
Läsning av IR-koder måste ske med därför avsedd läsare.
