Basic om streckkod

Basic om streckkod

Streckkoden är i sig en fantastisk uppfinning som sparar flera miljarder kronor varje år – i Sverige. Globalt sett handlar det om ofattbara belopp.

Några streck på ett papper! Det är allt, eller nästan allt.

Ibland är det till och med så att streckkoden inte kostar något. På konsumentförpackningar för livsmedel är streckkoden ofta en del av dekoren.

Någon person har vid ett (1) tillfälle, i en dator, knappat in de tecken som streckkoden ska innehålla varefter streckkoden lagts in i tryckoriginalet till förpackningen.

Om vi tar mjölkpaketen som exempel och om vi samtidigt förenklar verkligheten till att all mjölk säljs i butik. Konsumtionen 2005 var cirka 114 liter/person. Med 9 miljoner invånare ger det cirka 1.000.000.000 liter. Ett annat antagande är att kassörskan vinner 3-4 sekunder på att scanna streckkoden i jämförelse med att knappa in artikelnumret på paketet. Den ungefärliga kostnaden för dessa 3-4 sekunder är 0,1 kr.

Med denna förenklade matematik kan vi se att en kostnadsbesparing om 0,1 kr x 1.000.000.000 ger 100.000.000:- i total besparing, per år och för en enda produkt.

Utöver den lätt kalkylerbara kostnadsbesparingen enligt ovan är skillnaden i kvalitet mellan manuellt inmatade data och scannade data av stor betydelse. Oavsett sammanhanget utgör inmatade data parametrar för att styra en process. Kvaliteten i processen kan aldrig bli bättre än kvaliteten på in-data. Om det dessutom är billigare att maskinellt mata in högkvalitativa data genom streckkodsläsning förefaller det vara ett mindre klokt beslut att inte göra det.

Konsekvenserna av att mata in felbehäftade data är, beroende på verksamheten, olika men gemensamt är att det såväl onödigt som improduktivt arbete att rätta till gjorda fel. Om vi tar en blodcentral som exempel är det inte helt lätt att rätta till felet om man gett fel blod till en person. Där tillåts inte manuell inmatning av data från blodpåsarna – endast läsning av streckkoderna. Kan streckkoderna inte läsas måste påsen kastas

Handelns Utredningsinstitut har publicerat en forskningsrapport: ” Streckkoderna och den moderna varudistributionen – en beskrivning och analys av streckkodens betydelse för distributionen och för konsumenterna” Du kan ladda ner den från Handelns Utredningsinstitut. De flyttar ibland på dokumentet så jag kan inte länka till det.

Vi vill visa är att det finns en mycket stor ekonomisk potential i att använda streckkoder, inte bara i dagligvaruhandeln utan i alla sammanhang där man behöver mata in data. Dagligvaruhandeln kan ses som föregångare då de påverkat sina leverantörer. Läkemedelsindustrin är en annan föregångare. Övrig industri använder streckkoder i viss omfattning medan andra inte alls.

Undersökningsföretaget Frost & Sullivan gjorde för några år sedan en undersökning om streckkoders användning inom industrin. Denna visade då att industrin utnyttjade cirka 5% av de möjligheter till effektivisering som streckkoder kan ge. Eftersom det gått några år kanske siffran nu är 10%. Det viktiga är indikationen på att det fortfarande finns mycket att göra och mycket att vinna.

RFID? Är det ett alternativ som kommer att ersätta streckkoderna?

Svaret är både NEJ och JA.

En RFID-tag, även en enkel sådan, består av ett RFID-chip, en antennspole och en kapsling samt arbetsmoment för montering/lödning åtföljt av test. Hur man vänder och vrider på det så kan en RFID-tag aldrig bli billigare än en enkel streckkodsetikett.

RFID är en teknik som har möjligheten till att lösa helt andra problem än vad streckkoden kan, även om det finns ett överlappande gränsområde där båda teknikerna löser samma problem lika bra men till olika kostnad. Sedan är det naturligtvis hur man definierar behovet/problemet,

Att märka en kartong, innehållande produkter, med streckkodsetikett eller RFID-etikett ger inga större fördelar för RFID. Däremot om man lastat 50 kartonger på en pall som plastats och vid ut- eller inleverans ska scanna streckkoden på varje enskild kartong blir det skillnad till fördel för RFID. Med RFID kör man pallen genom en ”gate reader” och i ett svep scannas alla RFID-etiketterna.

Vill du läsa mer om RFID-tekniken och dess möjligheter? Klicka då på länken: RFID BASIC

Innan man börjar fundera på vilken teknik som ska användas bör man göra den generella snabbanalysen.

• Vilket är det verkliga problemet som ska lösas?
• Finns det ett värde i att lösa problemet?
• Vilket är värdet

Känner man problemet och vet värdet av att lösa det så vet man också hur stor/liten investering man kan göra och vilken teknik som bäst uppfyller de kriterier problemet och lösningen ställer

Streckkodsstandarder

Kombinationer av svarta och vita streck i olika bredd i streckkoder beskriver ASCII-tecken.

När man en gång i tiden började med streckkoder ansåg man sig endast ha behov av numeriska tecken varför den första standarden blev för enbart siffror.

Snabbt och i takt med den ökande datoriseringen infann sig behovet av att även kunna hantera bokstäver i streckkoder. Den vanligaste tidiga standarden av denna typ är CODE39 som kan hantera ett begränsat anta alfanumeriska tecken.

Aptiten på och behovet av ännu fler tecken kom snabbt och CODE 128 blev en internationell standard. Den kan hantera 128 olika alfanumeriska tecken och är idag den mest använda streckkodssymbologin inom industri och distribution.

Det var ganska lätt att skapa kombinationer av streck som beskriver 10 numeriska tecken men att göra 128 olika kombinationer är svårare. Att kunna göra så tunna streckkodselement som behövs i CODE 128 kunde inte göras i streckkodsteknikens barndom, men med moderna streckkodsskrivare är det inget problem.

CODE 39 och CODE 128 är exempel på tekniska standarder, d.v.s. hur man beskriver olika ASCII-tecken. Standarderna har inget med innehållet i koden att göra.

EAN 13 och EAN 128 är exempel på ”applikationsstandarder” d.v.s. det finns ett regelverk för innehållet i koden. Mer om detta längre fram.

Som användare behöver man inte fördjupa sig i de tekniska standarderna oftast finns det en norm för branschen eller är det kunderna som ställer vissa krav. För tillverkare av streckkodsutrustning som streckkodsskrivare och streckkodläsare är standarderna oerhört viktiga. Alla tillverkare följer dessa standarder. Därmed vet vi att en streckkod producerad någonstans kan läsas var som helst i världen med valfri utrustning.

Om man använder en alfanumerisk streckkodssymbologi (standard) bör man tänka på att bokstäver i koden tar stor plats (gör koden längre) eftersom siffrorna har ge storleksmässigt mest gynnsamma kombinationerna av streckkodselement.

Bokstäverna Å, Ä och Ö finns inte i streckkodssymbologierna. Undvik helst dessa tecken i artikelnummer eller liknande som ska uttryckas i streckkodsform.

En del av standarderna som är praktiskt viktig för användare är kvaliteten på den utskrivna streckkoden. Om kontrasten mellan svart och vitt är för liten eller om toleranserna för streckkodselementen (strecken) är för stora – så kan läsare gjorda enligt standarderna inte läsa koden.

Anledningen till detta är oftast inte dålig teknisk utrustning utan bristande underhåll/rengöring av skrivhuvuden eller att man valt en skrivare med för låg upplösning (antal DPI) för den aktuella kodtypen.

2D-koder

Tvådimensionella koder (2D) tillkom då man såg konsekvenserna av att lagra mycket data i en linjär (vanlig) streckkod. Ju fler tecken i en linjär streckkod desto längre blir koden. Med stor datamängd får streckkoden inte plats på etiketten eller blanketten.

Som så ofta skapades inte en lösning till problemet utan flera. Lösningarna har kategoriserats till 2 kategorier – stackade 2D-koder och Matrix-koder.

Stackade 2D-koder

PDF 417 är den mest kända och mest använda stackade 2D-koden. PDF står för ”Portable Data File”. Något felaktigt men kanske ändå begripligt innebär begreppet ”stackad” att skriver ett långt meddelande med linjär streckkod fördelad på flera rader. Från varje rad ”klipper” man toppen och lägger samman dessa ”klipp” under varandra. Resultatet kan liknas vid en rektangel med ”fluglortar”.

Det korrekta i beskrivningen är att PDF 417 är en linjär stackad kod. När man läser koden använd en linjeläsare och läses uppifrån och ner. Kodstrukturen bygger på avancerad matematik.

På en yta av cirka 3 x 5 cm kan man lagra cirka 2 kByte data. Det finns flera säkerhetsnivåer, Ju högre säkerhetsnivå desto större plats tar koden. Med högsta säkerhetsnivån kan riva bort halva koden men ändå läsa hela innehållet. Använder Reed Solomon error correction.

Du ser PDF 417 på bl.a. fraktdokument, datorutskrivna recpetblanketter, mm

Matrix 2D-koder

DataMatrix är den nu vanligaste 2D-koden inom industrin och speciellt för permanent produktmärkning.

Matrix innebär att man utgår från en matris där man gör vissa rutor svarta medan andra lämnas vita enligt kodens regler.

Fördelarna med DataMatrix är att koden vid behov kan göras mycket liten samt att koden kan framställas med flera metoder. Som vanligt kan man trycka den på tryckbara material som papper eller plast. Man kan etsa fram koden på en exempelvis en maskindel av metall. Man kan nålprägla koden på metall och flera andra material.

När man läser en Data Matrix eller annan 2D-matrixkod använder man en s.k. imager d.v.s. en läsare som tar en digital bild av koden. Mjukvaran i läsaren orienterar bilden och avkodar informationen.

När man läser martix-koder är man inte beroende av hur koden är orienterad , vilket man är när man läser stackade koder som måste läsas uppifrån och ner.

Utöver Data Matrix finns ytterligare ett antal standardiserade 2D-koder. Vill du veta mer så kontakta oss!

EAN 13 – streckkoder du ser på varor i detaljhandeln

EAN 13 är en proprietär standard och ägs av EAN som numera heter GS1. Det är primärt en informationsstruktur uttryckt i streckkod.

GS1/EAN är en global organisation med kontor i de flesta av världens länder. För att kunna märka sina produkter med EAN 13 koder måste man vara medlem i organisationen. Man får du ett företagsnummer om 5 siffror med ett prefix om 2 siffror som för Sverige är 73.

Därefter får man ett intervall om 5 siffror, där man själv får hålla reda på vilka produkter som får nummer inom detta intervall. Sammanlagt blir detta 12 siffror. Den 13:e siffran är en checksiffra.

Mer information om EAN-systemet och blanketter för ansökningar hittar du på deras hemsida http://www.ean.se/

 

EAN 128 – en avancerad informationsstruktur med många möjligheter

Den detaljerade tekniska informationen hittar du hos GS på deras hemsida http://www.ean.se/

Kortfattat kan man säga att en utskriven streckkod enligt EAN 128 är en datasträng som innehåller ett meddelande om exempelvis:

• I världen unik identitet på transportenheten
• Tillverkare/leverantör
• Artikelnummer
• Mängd – i antal, vikt, volym, längd, mm
• Batch eller lot-nummer
• Produktionsdatum
• Bäst föredatum
• Sista förbrukningsdag
• Serienummer mm

Alltfler handels och distributionsföretag kräver att leverantörerna ska märka sina pallar/enhetslaster med EAN 128. Genom att vid godsmottagningen scanna streckkoden får man in i sitt ERP-system all relevant information om produkterna i den aktuella leveransen. Det går snabbt – det blir rätt data – och informationen/produkterna görs tillgänglig för intressenterna hos mottagaren

Ofta scannas EAN 158 koderna på pallarna redan hos leverantören innnan de lastas för transport. Av scannade data skapas en EDI-fil som sänds till köparen vilket gör att han har informationen i sitt system redan innan varorna kommit fram.

EAN 128 är ett stort steg i riktning mot automatiserad relatidsnära informationshantering med hög kvalitet.